Shoppa min stil

no products

Förlossningsberättelsen del 2

HÄR Kan ni läsa förlossningsberättelsen del 1.

Efter det kämpade jag på och värkarna började bli mer och mer intensiva och jag fick inte min först bedövning förrän fredag natt klockan 23.00 och då fick jag en morfinspruta och var bara öppen 4 cm och totalt slutkörd. Innan jag fick morfinsprutan skrek jag att dom måste ge mig något annars kommer jag inte att ha orken att föda ut honom. När jag väl hade fått morfinsprutan ändrades min inställning och på något sätt blev det lättare trots att jag då inte sovit på ca 18 timmar och haft tätta värkar under alla dessa timmar. Jag var totalt slutkörd och nära att svimma av smärta vid flera tillfällen. Morfinsprutan underlättade lite då jag blev lite lugnare och även lillkillen då hans puls var jätte hög. Klockan 5.00 fredag morgon kom narkosläkaren och gav mig epidural och då var jag öppen 5 cm om jag minns rätt. Jag kan inte riktigt komma ihåg när jag började använda lustgas men då var jag också upp och stod vid ett gångbord så han skulle dras ner av tyngdkraften. 

Någon gång vid ca 7.00 fick jag även dropp för att skynda på öppningsprocessen. Mannen var med mig under alla dessa timmar, stackaren fick ligga på en filt på golvet. Vid ett tillfälle åkte han hem och hämta en kudde. Kan inte minnas hur många gånger han åkte iväg och handla mat. Även mina systrar kom förbi mitt i natten för att dom skulle åka och handla mat alla tillsammans. Personalen som tog hand om mig var super snälla och eftersom jag var där så pass länge så känns det som att jag fick träffa ny personal hela tiden. Tycker att det är jätte dåligt att mannen inte har något bekvämt att sitta i eller ligga, jag menar man vet ju inte hur långt tid en förlossning tar och att ligga på golv på en filt är inte acceptabelt. Hur svårt kan det vara att ha extra säng eller något annat.

Sen kom krystvärkarna. Jag hade krystvärkar i ca 30 minuter och eftersom dom inte var så täta så fick vi vänta mellan värkarna innan jag kunde krysta. Vid detta laget var jag så pass utmattat och slut men hade energin att krysta ut honom. 

Jag kan ju säga att den smärtan var en av den värsta smärtan jag upplevt i mitt liv men trots det så är den dagen en av den bästa i mitt liv. Vi fick en underbar liten frisk prins och den kärleken går inte att beskriva. Trots att den smärtan var en av den värsta så hade jag gjort det igen för hans skull och för denna gåva som vi har fått. 
Den underbaraste känsla någonsin är när dom slängde upp han på mitt bröst. Känslan är obeskrivlig och går inte att beskriva i ord. Allt kändes så overkligt men samtidigt verkligt. Har aldrig någonsin sett min man så lycklig som han var den dagen. Han fick även klippa navelsträngen och ta på hans första blöja.
Eftersom jag fick ett inre blåmärke där det samlats blod så ville sjuksköterskan ha mig kvar i 30 minuter för att se om blodet tömts ur blåmärket. Skulle det visa sig att blåmärket inte tömts hade jag fått åka in på operation. När hon väl sa detta till mig blev jag orolig och tänkte i mitt huvud inte detta också. Men efter 30 minuter så kom hon tillbaka för att kolla och det visade sig att den höll på att tömas men att dom ville ha kvar mig under bevakning över natten. 

Jag hade inte så mycket val utan fick stanna kvar på sjukhuset och det värsta av allt, mannen fick åka vid 20 och jag fick stanna kvar helt själv. För mig var det en trygghet att ha mannen vid min sidan då allt detta var nytt för mig. Men här i Malmö får mannen inte stanna kvar och detta känns också helt sjukt för jag menar han är också pappan och varför skicka hem honom.
Den natten fick jag ingen sömn då jag dela rum med en annan tjej vars bebis grät hela tiden så på lördagen var jag totalt utmattad och ville hem. Mannen kom till sjukhuset och vi var helt inställda på att vi skulle åka hem.

Jag var helt inställd på att jag ville amma och eftersom lillkilen inte kunde greppa min bröstvårta så använde jag vårtnapp och det funkader hur bra som helst. Mjölken forsa ut och han var nöjd. Efter en massa tjat fick jag åka hem, jag vägrade stanna kvar då allt funkade bra och dessutom behövde jag mannens hjälp så jag skulle få lite sömn. Att dela rum med en till mamma det är inte lätt. 

Amningshistorian och amningspressen tar jag i ett annant inlägg 😀  

 

Följ:

Lämna gärna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?