God morgon darlings
Okej, igår hann jag inte ens med häften av vad jag hade planerat. Men ech så kan det bli ibland, inget jag lägger energi på. Så blir det ibland, man ska inte krångla till det.
Men vi var på vårt första föräldrarmöte och det kändes så himla speciellt. På ett bra sätt. Tänk att vår lilla kille börjar bli så himla stol. Vi pratade med pedagogerna och man kan inget annat än att bara vara stolt. Snart flyttar vi och då ska vi även byta förskola, hade det inte varit för att han snart ska byta avdelning och att dagiset ligger på andra sidan stan så hade vi haft kvar honom.
Han vår lilla son är så himla stor, han är inte längre mammas bebis utan en kille med karaktär och egen vilja. Jag tar vara på varje sekund med denna lilla människan, man får aldrig tillbaka den tiden.
Nu måste jag rusa till jobbet, hörs under dagen.
Kramiz
