Shoppa min stil

Pärldidadem
diadem
RICHARD ALLAN X H&M
RICHARD ALLAN X H&M
RICHARD ALLAN x H&M
Svart konstläder kjol
Svart Kjol
Kjol konstläder
La Redoute kavaj
Rosa kavaj
Kavaj Vila
Tiger of Sweden kavaj
YSL Sac De Jour
YSL väska
YSL läppstift
Klänning från Morris
Lång klänning
Svarta pumps med smal klack
Svarta pumps
YSL Brooch
Chloé parfym
7   159
18   203
19   258
22   270
15   177

Mitt planerade kejsarsnitt

Mitt planerade kejsarsnitt.

Hej raringar.

Ni är ju en del som har fått följa med på min historia om mitt planerade kejsarsnitt. Ska inte dra om hela historien utan ni som är nya kan bara söka på kejsarsnitt i bloggen så. Efter en längre kamp om att få igenom ett kejsarsnitt för att min lilla kille låg i säte så lyckades jag. Jag fick kejsarsnittet bokat samma dag som han var beräknad.

Från början var jag helt inställd på en vaginal förlossning men sen fick jag ställa in mig på ett kejsarsnitt. Det tog en hel del på mina krafter och jag var extremt nervös in i det sista.

29 augusti 2019 fick jag ett planerat kejsarsnitt i Malmö. Vi kom lite tidigare för att slippa stressa om vi skulle hamna i någon bilkö. Jag hade vid den tiden varit fastande sen kl 22.00 dagen innan. Jag fick dricka fram till och med kl 06.00 samma dag som operationen. Vi blev omhändertagna av sköterskorna vid 09.20 och dom visade oss vart vi skulle vänta och förklara lite hur det skulle gå till. Tyvärr hade det kommit in akuta snitt som gick före så vi fick vänta. Jätte trevlig personal som hela tiden kom fram och förklara hur allt skulle gå till och vad som skulle hända. Vid 10 tiden kom dom in och gav mig dropp eftersom jag började bli yr och extremt hungrig. Vid 12 fick jag katet och vi fick informationen att snart var det vår tur. Minns inte riktigt vilken tid dom tog in oss men gissar runt 13.00 eftersom Valentino föddes 14.17.

Paniken

Jag fick promenera till operationssalen. Och vid denna tiden var jag så trött på allt och ville bara få kejsarsnittet överstökat och träffa min lilla kille. Jag var så rädd och panikslagen att hela jag darrade. Jag visste ju inte vad jag hade att förvänta mig och hela sjukhusmiljön gav mig panik.

Vi kom in till operationssalen som för mig såg ut som i en film. Jag hade aldrig i mitt liv varit inne i en operationssal. Väl på plats fick vi träffa läkarna, sköterskorna och narkosläkaren. Alla var super trevliga och gick igenom steg för steg vad som skulle hända. Dom berätta även vad alla slangar hade för funktion. Det var då dags för spinal sprutan som jag skulle få in i ryggen. Först fick jag bedövningen som också var en spruta och sedan fick jag den riktiga sprutan. Jag kände hur den trycktes in, det var mest en obehaglig känsla eftersom det kändes varmt i hela ryggen. Sprutan började verka och alla hjälptes åt för att få ner mig på britsen.

Min allra största rädslan var bedövningen, att jag inte skulle känna mina ben. Men om jag ska vara ärlig så var det inte alls så farligt som jag trodde. Jag “kände” mina ben och kände beröring men kunde inte känna smärta eller varmt och kallt. Läkarna hade koll på min puls som låg strax över 50. Mannen som var vid min sida under hela denna processen och var ett sjukt grymt stöd. Han höll hela tiden på att skoja och höll mig lugn. Han blev helt förvånad och bara så jäkla grym du är och att du har den låga pulsen i denna stressen.

Men just där och då kändes det hur lugnt som helst. Jag skulle snart få träffa min lilla kille. Och dessutom var jag så trött och hungrig så jag hade kunnat somna på plats. När alla kom in i operationssalen så presenterade dom sig, vilket jag tyckte var super trevligt. Dom hade presenterat sig innan men här gjorde man det inför alla.

Sen började dom. Man började med att knipa mig i magen för att se om jag hade någon känsel. Vilket jag såklart inte hade så operationen sattes igång. Det kändes tryggt att där var läkare på plats som opererade och sedan vid mig så fanns det läkare som höll koll på mina värden. Efter ca 15 min kom han, en skrikande liten kille. Mina tårar började rinna och allt kändes så overkligt. Dom torkade av honom och la honom på mitt bröst. Den känslan går inte att beskriva i ord. Vår lilla kille han var här.

Sen var dom tvinga att gå iväg för att göra några tester på lillen och mannen skulle följa med. Jag fick följa allt på en monitor bredvid mig. Detta viste jag inte om och tyckte det var så fint.

Under tiden så skulle dom sy mig och det skulle ta 35 min. Men min operation slutade inte riktigt så, utan det blev inte riktigt som planerat.

Nästa del kommer under dagen.

Följ:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?