Precis så som rubriken, känner jag mig – nu försöker jag bara överleva. Igår var jag hos Viktväktarna för invägning och det gick väl lite som jag tänkt mig. Jag räknade inte med att jag gått upp 200 gram utan trodde jag stod stilla. Men nu den senaste månaden när jag varit sjukt förkyld så har jag helt enkelt bara försökt överleva och hålla vikten där den är. På sommaren är det lätt hänt att man spårar ur och lägger på sig en massa. Men jag har ändå försökt att hålla mig i styr och jag har inte ätit sött sen påsk.
Vaniljkvarg 0,2% tillsammans med blåbär. Perfekt mellanmål.
Men ska vi vara ärliga så är man bara en människa och man har sina perioder. Min period har precis varit och det har varit en lång sådan. Jag ska inte skylla på min galna förkylning som jag haft i en månad, för det är bara ursäkter. Men jag har haft svårt och ge det där lilla extra och kämpa lite extra. Då jag varken haft lust eller ork. Men nu är jag på bättringsvägen och kommer besöka gymmet idag och mjukstarta.
Men däremot så känner jag extremt stor skillnad på mina kläder även om vågen inte varit min bästa vän. Det var rätt länge sen jag mätte mig så jag ska faktiskt göra det ikväll. Av ren nyfikenhet. Jag har trots allt gått ner 2 storlekar i byxor och det känns fantastiskt. Men jag känner hur det kryper i hela kroppen på mig och jag vill så gärna jogga. Ska kolla om jag klarar av en liten bit ikväll, vill inte bli ännu mer sjuk.
Som jag har skrivit tidigare och jag skriver det igen. Jag blir inte deppig eller nere för att det stannar upp en tid. För mig är Viktväktarna en livsstil och jag ser inte det som en quick fix, och en livsstil är precis som det låter hela livet.
Ni kan läsa mer – om min resa med Viktväktarna.