Som jag har längtat efter mina föräldrar. Dom har varit bortresta i 2 veckor vilket har känts som en evighet. Dom kommer alldeles strax hem. Jag och mina systrar har åkt hem till dom för att laga middag. Eller jag vilar, Ivona leker med Matteo och Irena lagar mat.
Det är nu jag verkligen har förstått vilken hjälp vi får av mina föräldrar. Dom ställer verkligen upp för oss och passar Matteo för att vi ska få egentid. Guld värt. Både jag och mannen sa, nu när dom varit borta i två veckor så har vi känt av hur mycket dom underlättar för oss. Visst har jag vetat om att dom gör mycket för oss och underlättar med Matteo, men man har väl inte riktigt uppskattat det.
Nu längtar vi efter mormor och morfar. 
