Amningspressen & en nybliven mamma i tårar

Nu sover lillkillen och jag tänkte passa på att berätta mina känslor kring det här med amningen. Redan från början var jag inställd på att jag ska amma så jag förberedde allt som behövdes, vårtnapp, krämer och massa annat. Samma dag som han kom försökte jag lite smått att amma honom men då han var så liten så gick det inte så bra, han kunde inte greppa bröstvårtan. Inte så konstigt att stackaren inte kunde greppa bröstvårtan då mina bröstvårtor är plana och jag var tvungen att använda vårtnapp.

Jag fick stanna över natten pga att dom ville hålla koll på hur jag läker och sen för att se så amningen funkar. Dagen efter försökte jag ännu en gång amma utan vårtnapp men det gick inte, han kunde inte greppa bröstvårtan så jag bestämde mig för att köra på med vårtnapp och det gick hur bra som helst. Mjölk hade/har jag i överflöde, det liksom droppar mjölk från bröstet och vårtnappen blir helt fylld. Det gjorde att han amma lite sen somna han för han blev trött och sen väckte jag honom och då åt han. 

Två yngre barnmorskor tog hand om mig, den ena var super trevlig och gav lite tips medan den andra yngre barnmorskan pressade mig på ett negativt sett. Hon ville att jag skulle stanna kvar en dag till för att se om amningen funkar och jag visade henne att amningen funkar med vårtnapp och han äter som han ska. Sen så sa jag även att jag är helt utmattad då jag delar rum med en annan tjej och hennes bebis grät hela tiden. Till slut proppa hon på mig en bröstpump och sa att det var väldigt viktigt att jag pumpa och frös in det och sen skulle jag ge bröstmjölk i en kopp till lilla killen efter varje amning. Nyblivna föräldrar som vi är så tog vi den här pumpen (som man hyr per dag) och tog emot all råd vi fick. Kändes som att dom var helt maniska när det kommer till amning, du måste amma honom hela tiden sa hon flera gånger. Dom var även inne och försökte trycka in tutten i lillkillens mun och han skrek och skrek då han inte kunde greppa bröstvårtan. 

Vi åkte hem och jag ammade för fullt, eftersom det kom så mycket mjölk och han blev utmatad så ammade han en stund och sen somna han vid bröstvårtan och då fick jag väcka honom. Så vi kunde sitta i typ 1 timme och amma. När det kom till pumpningen så hann jag inte då han fick mat och var nöjd. 

Två dagar senare åker vi in till BB för att väga honom, där möts vi av en annan barnmorska som tar emot oss och hon väger honom, då vägde han ca 3290 gram. Hon blev helt manisk och bara, han har gått ner mycket du måste amma honom, du måste pumpa och ge honom i en kopp. Sen utbrister hon att – ta på honom kläder och så väger vi honom, sen får du gå ut och amma och sen väger vi honom efter att du ammat för att se hur mycket mjölk han får i sig. Helt förkrossad går jag ut och ammar honom och hör den här unga barnmorskan (som jag inte gillar) prata med den nya barnmorskan och säger till henne jasså har han gått ner i vikt, ammar hon honom då. Hon går fram till mig och ställer frågan, han har gått ner i vikt ammar du honom, har du pumpat mjölk och gett honom i en kopp. Jag sitter där helt förkrossad och med tårar i ögonen, jag har inte pumpat då jag ej hunnit och plus att han får i sig jätte mycket mjölk och är nöjd. 

Det räckte tydligen inte för när dom vägde honom innan och efter amning så hade han inte fått i sig tillräckligt mycket mjölk enligt dom. Ännu en gång började dom pressa mig att jag måste amma och pumpa. När vi väl lämnar BB brister jag ut i gråt och kan inte behärska mig. Väl hemma fortsätter tårarna rinna och mannen försöker trösta mig. Jag tar ut bröstpumpen och fyller ca 35 ml bröstmjölk på 5 minuter och när jag väl ammat lillkillen försöker vi ge honom bröstmjölk i koppen. Till slut börjar stackaren spy och jag slänger ifrån mig pumpen och fortsätter amma precis så som jag gjort innan.

Två dagar senare besökte vi kvinnokliniken då dom skulle göra vissa testet på lillkillen och där träffar vi en super trevlig barnmorska. Vi börjar med att väga lillkillen och då vägde han ca 3390 gram och jag blir sjukt glad då jag ser att han gått upp i vikt. Då frågar barnmorskan mig varför det står i hans journal att han vägdes med kläder och att han då vägde ca 3400 gram. Jag förklarar hela situationen för henne och tycker att det är konstigt och att jag haft väldigt negativ upplevelse. Hon lugnar mig och förklarar att jag inte behöver använda bröstpump då jag har mycket mjölk och lillkillen äter bra. Hon förstod inte varför dom slängt på mig en bröstpump då dom kunde se att jag hade mycket mjölk.

Ni anar inte hur glad och lättad jag var när vi gick därifrån. Hon lugnade ner mig och förklarade att det är helt normalt att dom går ner i början och dom kan gå ner 10% av sin vikt medan Matteo bara hade gått ner 4% och nu hade han dessutom gått upp. 

För mig var detta sjukt jobbigt då det kändes som att dom var helt maniska med amningen och att jag inte gav min son mat. Som nybliven förälder är man väldigt känslig och jag tycker att dom borde varit mer proffsiga. Sen att pracka på en bröstpump när man inte behöver är jätte dålig stil. 

Detta måste nog ha varit mitt längsta inlägg någonsin. Är det någon annan som känner igen sig?