Tvåbarnsmamma & 5 års trots .
Hej raringar.
Det var ett tag sen jag uppdatera kring mammalivet och kidsen. Det är fullt upp och ibland hinner man inte riktigt med att reflektera. Men just nu är Matteo inne i 5 års trots och den är helt katastrof. Han säger emot, total vägrar, skriker, gråter om han inte får som han vill. Ibland är vi helt totalt utmattade i hjärnan. Hans beteende får konsekvenser genom att vi ta bort IPad eller att han inte får vara ute men det känns som att det är ständig kamp. Vad han än ska göra så är det ständig kamp.
Ibland säger han till och med själv ja men ta Ipaden då för jag vill ändå inte ha den. Ens tålamod sätts verkligen på prov. Ska jag vara ärlig så blir man ibland till och med gråtfärdig. Hur kan en sådan liten människa ta på så himla mycket krafter.
Många säger att det är 5 års trots och man får helt enkelt kämpa och vara bestämd. Vi försöker att prata så mycket som möjligt med honom kring känslor och vad konsekvensen av bråk blir.
Nu sover båda kidsen och jag ska sätta mig en stund framför Netflix. Har varit otroligt trött idag men tog mig ändå till gymmet och körde kondition. Även fast man blir tokig ibland så är jag glad att mina fina killar är friska och glada (för det mesta hehe). Men sånt är livet och man får helt enkelt göra det bästa av det och försöka njuta av dom fina stunderna.
Vår dotter är 6 år och hon har pendlat i den där trotsen och förra sommaren och fram tills i våras var det hemskt alltså, jag grät också ibland, tappade humöret och visste inte vad för knappar jag skulle trycka på. Ibland kände jag att VAD GÖR JAG FÖR FEL????!! jag rår inte på mitt eget barn. Hon smäller i dörrar, skriker slåss, sparkar osv. Man är helt slut och man måste tampas med sina egna känslor hela tiden och ej bli för arg eller så, för blir man för arg så skriker och härjar hon bara än mer.
Det är svårt. Heja oss vi är grymma mammor och vi har grymma pappor och harkel barn 😉
Författare
Ja men verkligen, heja oss föräldrar. Vi är fler som går igenom det och för att klara sig igenom det så får vi ändå tänka och vara glada att kidsen är friska.
Exakt om man får trösta sig dessa gånger att alla har såhär, en mer och en mindre men alla barn har sina faser. Det är bara nog så jobbigt då det är i full gång. Man får ta stöd av varandra med. Min karl är lugnare än mig och han ser då jag är slut och brukar säga, typ – Älskling jag tar henne ny <3 Samt för den delen tvärtom att jag måste ta över ibland med