Idag går jag in i vecka 37 och det känns helt galet att det bara är 27 dagar kvar om lillkillen kommer enligt beräknat datum. Lillkillen mår bra och är sjukt aktiv i magen, han är på och slår rakt upp mot revbenen och även sidan av magen. Han är även fixerad vilket jag kan känna av som ett tryck neråt. Sådär riktigt obekvämt, känns som att man har fått en box rakt i skelettet där nere haha 🙂 Enligt ultraljudet och barnmorskan liggen han jätte långt ner så det är liksom inte konstigt att ha ett tryck som gör ont. Känns faktiskt skönt att ha barnmorske besök inbokade hela tiden så man kan passa på att fråga barnmorskan alla möjliga grejer 🙂
Nu känner jag att han mer än gärna får kika ut. Jag har börjat svullna och jag ser det mest på fötterna, känner mig sjukt tung och andfådd. Har börjat få svårt att vända mig när jag sover då magen blivit lite större under den senaste månade. Hormonerna spökar åt alla håll 😀 Jag har även kännt lätt mensvärkar en tid nu och tydligen är det vanligt, kroppen ska ju förbereda sig inför förlossningen.
Allt är fixat och klart, förlossningsväskan är packad och den kommer jag visa upp i vecka. Bädda hans säng har vi ännu inte gjort, vi tänkte vänta lite med det. Vill inte att det ska samlas damm även om man har ett skynke över.
Mannen och jag är så otåliga och längtar efter vår lilla kille. Vi kan inte sluta prata om honom, hur han kommer se ut, vem han kommer likna. Nu är det verkligen inte långt kvar 😀 Jag har verkligen känt mig tankespridd under graviditeten och tänkt på alla möjliga grejer, känns som att man ser livet från en helt annan sida och inser vissa saker. Hur vissa saker inte är viktiga längre.
