Så himla fort tiden går, i lördags gick jag in i vecka 21 och det känns helt galet, lite mer än halva tiden har passerat.
Babybulan är inte riktigt en babybula, ser fortfarande mest ut som att jag lagt på mig några kilo. När jag var hos barnmorskan så frågade jag henne, eftersom jag knappt har någon mage och då sa hon att det är fullt normalt. Tydligen om man är lång har man mer plats i magen. Sen är lillkillen helt fixerad vid höger sida och gömmer sig bakom moderkakan. Han har börjat sparka ordentligt och ibörjan kändes det i ryggen då han var vänd med ryggen mot men nu har han vänt sig och sparkar rakt ner mot jumsken. Det är inga dåliga sparkar dessutom 😀 Sålänge min lilla kille mår bra 😀 Så fort jag sätter mig ner och ska vila så börjar han busa och sparka och så fort jag är igång är det lugnt. Gömmer sig en liten buse i magen.
Jag har börjat få tillbaka tröttheten, eller vet inte ens om den försvann helt från första början. Jag försöker träna lätt och förbereda bålen inför förlossningen. Sen känner jag även att jag blir jätte lätt andfådd och går jag mycket måste jag vila mellan, men det är vanligt när man är gravid. Däremot så slår det lock för öronen på mig och det känns sjukt jobbigt och detta är också vanligt vid graviditet. Mycket som händer med kroppen på en och samma gång. För övrigt mår jag bra och både jag och mannen längtar sjukt mycket efter bebisen. På kvällarna ligger vi och håller magen och känner hur lillkillen sparkar och rör sig, världens underbaraste känsla.
