Vi kan väl alla hålla med om att detta året har rent ut sagt varit ett jävla år. Förutom Corona så har jag även separerats och vårt fokus är barnen. Vi båda älskar barnen över allt annat och vill deras bästa.
Det nya året kommer jag lägga mycket fokus på mig själv och att ta hand om mig. Jag upplever att vi mammor glömmer bort oss själva och den tiden jag inte har barnen ska jag fokusera på mig själv. Livet är så himla kort och är det något man lärt sig detta året så är det att uppskatta dom nära och kära. Att njuta av livet och dom små stunderna.
Gott Nytt År finaste ni. Men vi kan alla enas om att det varit ett utmanade och tufft är. Är det något man kommer ta med sig detta året så är det att uppskatta det man har och människorna runtomkring en. För mig har 2020 varit ett år då jag lärt mig extremt mycket. Nu blickar jag fram och ser nya möjligheter.
Igår hade jag min familj över på middag och Maria och Carl. Vi hade en super mysig kväll med massor av skratt, dans och trevligt sällskap. Dom yngre gick hem tidigare medan vi äldre stanna uppe en stund till.
Idag blir det mys i soffan med mina killar. Julen får vara kvar över helgen och på måndag tar jag bort den. Jag fick in granen rätt sent i år så vi passar på att njuta av granen över helgen.
Gott Nytt År – 2021
Blev aldrig någon juldukning så jaggjorde en nyårsdukning men lite rött. Syrran gjorde den fina dekorationen.Maria och Carl fixade en riktigt smarrig förrätt.Finaste champagne tårta och cake pops.Finaste sällskapet ❤️Mamma och pappa firade också det nya året med oss. Mitt lilla charmtroll. Råkade pussa honom på pannan med läppstift och fick inte bort det hehe. För min del blev det röda läppar och glittrig klänning från Bubbleroom.
Jag har väl inte riktigt insett det själv förrän jag pratade med mamma. Vi pratade om hur tacksamma vi är att alla nu är friska, speciellt hon. Mamma blev extremt sjuk av Covid-19 och hela familjen blev positivt testade. I förra söndagen var mamma så passa dålig att jag trodde hon skulle dö. Jag har aldrig känt mig så hjälplös som under den situationen. I förra fredagen så sa mamma att hon hade svårt att andas så på natten körde jag henne till akuten. Eftersom mamma fortfarande då var bra så kunde hon gå. Hon blev utsläppet lördag morgon. På kvällen på söndagen så är hon extremt blek, äter lite och jag försöker få i henne maten. Sen säger hon till mig att hon har svårt att andas och att det sticker i vänster bröst samt att det går ut bak i ryggen.
Blek och andas tungt.
Jag ringer 1177 som kopplar mig till larmcentralen. Larmcentralen pratade med mamma som knappt kunde prata. Hon var blek och andades tungt. Hon på larmcentralen frågar mig om jag har högtalare på. Då sa jag till henne att jag har det och hon ber mig stänga av den. Där och då blev jag livrädd. Jag tänkte, herregud är det hjärtat? Vad ska jag göra om det är hjärtat? Hon ber mig kolla på mammas läppar, om dom är blåa eller lika. Vi har genetiskt i vår familj att när vi fryser blir både naglar och läppar lila/blå. Sen vet hon mig räkna mammas andetag. Efter att jag gjort allt hon vad mig om säger hon att ambulans är påväg.
Mitt hjärta slår i 1000 och jag försöker hålla mig lugn för mammas skull. Jag ser på mamma att hon är rädd och panikslagen. I mitt huvud tänker jag att förlorar jag mamma nu så vet jag inte vad jag tar mig till. Jag klarar det mesta i livet och tar mig själv samman men att förlora mamma skulle jag inte fixa. Det är alldeles för tidigt och inte NU.
Rädsla.
Ambulans personalen kommer upp och gör alla tester på mamma, EKG, syre i blodet och andra prover. Dom ringer läkaren och rådfrågar. Alla värden ser bra ut och läkaren berättar att det är Corona som angriper lungorna. Mammas kropp kämpar emot och hon måste äta och dricka. All beröm till sjukvården som varit ute hos mamma två gånger. Som gjort sitt bästa och gjort alla tester som behövs.
Tack och lov så mår mamma bra idag, hennes kropp fixade det. Men fy fan vad rädd jag var. Hon är fortfarande yr och det är hennes 3:e vecka sen hon fick sitt provsvar. Enligt läkaren så kommer det ta tid, det kommer ta tid för mammas kropp att återhämta sig. Hon blir lätt andfådd och är fortfarande yr. På måndag ska jag köra henne till vårdcentralen så dom kan kolla på henne.
Jag är glad att jag under denna tiden kunde vara hos mamma och hjälpa henne. Ha koll på henne så att allt är bra. Livet är verkligen så kort och ibland uppskattar man inte vissa saker.
Man kan verkligen säga att denna julen har varit lite annorlunda än innan. Men ändå så speciell och väldigt avslappnad. På grund av rådande omständigheter så firade vi jul med mina föräldrar och min syster och hennes kille. Den andra syrran och hennes kille sitter i karantän till och med idag. Dom har inte så starka symptom förutom huvudvärk och när jag ringde 1177 så sa dom att vi skulle egentligen kunna ses idag eftersom vi alla andra har haft Corona. Och med tanken på att man haft antikroppar dom senaste 3 veckorna så kan vi inte bli smittade ingen. En tid iallafall. Men vi ville inte ta någon risk så dom stannade hemma.
Men vi har haft en otroligt mysig jul. Igår hade jag till och med mjukiskläder på mig. Så idag bestämde jag för att glittra till det och körde på min rosa glittriga klänning. Så mycket kärlek, killarna har busat för fullt och bara en avslappnad jul utan en massa måsten.
Matteo och Valentino blev så bortskämda med alla presenter och Matteo är så nöjd med allt. Vi vuxna bestämde sedan innan att vi inte skulle köpa julklappar till varandra. Skönt att slippa den stressen med tanken på att vi suttit i karantän och allt.
Tacksam.
Jag är så tacksam att vi alla klarat oss väl och att mamma är frisk. Hon är fortfarande väldigt yr men är åtminstone uppe och rör sig. När jag ringde 1177 så sa dom att det är väldigt vanligt efter Corona. Kan till och med hända hon behöver rehabilitering. Men jag är glad att det värsta är över. Alla är friska och mår bra, vilket är det viktigaste.
Men alltså min glada söta kille. Som får oss alla att smälta bara man är runt honom. En bestämd envis kille som älskar att mysa och pussas. Foto däremot är svårt, det totalvägrar han. Sen har vi den här stora killen. Han vill ta foto ibland. Sjukt envis och bestämd om han inte får som han vill. Sen bråkar han med mamma hela tiden.Jag försöker få till den här perfekta syskonbilden men det var omöjligt. Jag mutade med kakor, satte på låtar, försökte sjunga men inget hjälpte. Den lilla totalvägra. Finastepresenten från barnbarnen till världens bästa mormor och morfar.
