Hej fina läsare
Här är det full rulle, både mannen och jag jobbar så mormor och morfar passar lillkillen, nästa vecka kommer mannen vara pappaledig med lillkillen. Även fast jag tycker det är underbart att få vara hemma med min lilla prins så känns der skönt att komma iväg. Känns lite som att det är tabu att säga så. Men jag har alldeles för mycker energi i kroppen, jag har inga problem att ha med lillen på kortare jobbärenden eller möten, men känner inte heller att det är kul för honom att sitta med mamma på möten nu när han är större. Jag längtar tills han blir lite större så vi kan busa i parken, att vara mamma är det bästa som finns men det är också viktigt att inte glömma sig själv. Och då menar jag att det är okej att bara ha en dag där man bara får vara jag och koppla av. När det kommer till mig och mannen så har vi en väldigt enkel inställning och ser inga hinder bara för att vi har barn. Jag brukar säga att det är vad man gör det till.
