Den här eviga kampen med att komma igång med träningen efter en förkylning. Har aldrig varit så sjuk som denna hösten, 2,5 månad höll den mig. Vill ju så gärna gå ner mina sista mammakilon. Maten är egentligen 80% men mitt problem är att funkar inte träningen så blir jag omotiverd med maten. Allt måste liksom följa en röd tråd. Detta i sin tur har gjort att jag slarvat med maten. Funkar träningen så äter jag också nyttigt, visst kan man vara sjukt en, två veckort men 2,5 månad blir man lite knäpp.
Idag invigde jag mitt första träningspass, eller det det var tanken. Skulle lämna av lillkillen på barnpassningen och han totalvägra att vara där. Försökte sitta med honom i 20 minuter och sen vinkade jag hejdå och gick iväg, hörde honom ända ut till omklädningsrummet hur han gallskrek. Bara att vända om och gå tillbaka. Jag satte mig med honom på barnpassningen i 45 minuter och lekte för att han skulle vänja sig och sen gick vi ut tillsammans. Får ge det en ny chans imorgon så att han kan vänja sig vid platsen.
Inte nog att man psykiskt ska ställa om den omotiverade hjärnan så ska man försöka vänja en liten kille vid barnpassningen. Ibland blir det kortslutning i hjärnan. Men som sagt, vi gör ett nytt försök imorgon.
